Om du är rebell, så är jag reko
En dokumentär performance av och med
Fia-Stina Sandlund
Riksteatern hösten 2006

Om du är rebell så är jag reko. Performance av och med Fia-Stina Sandlund.
Fotograf: Martin Skoog

Sandlund har tonat ner sig
Konstnären Fia-Stina Sandlund turnerar land och rike kring med sin performance ”Om du är rebell, så är jag reko”. Efter premiären i Umeå den 3/10 var det på onsdagskvällen dags för Sundsvall och Konsertteatern. En publik bestående av unga kvinnor, konstintresserade med flera fanns på plats.
Fia-Stina Sandlund blev känd för den breda allmänheten 2001 då hon angrep Fröken Sverigetävlingarna. Hon och Joanna Rytel sprang upp på scenen under en tevesändning och vecklade upp en banderoll med texten Gubbslem. Efter det har hon bland annat gjort den omtalade radiodokumentären Konstnärsklubben (2003). Den kan avlyssnas på Sveriges Radios hemsida. Adressen är: http://www.sr.se/p1/src/texter/brev/031013.html
I kvällens performance når konstnären inte upp till samma avslöjande och provokativa höjder som i ovan nämnda verk. Riksteatern kan ha lagt band på henne, hon kan ha blivit rädd, hon kan själv ha blivit en del av etablissemanget eller också har hon blivit mognare och mer analytisk.

Föreställningen inleds med att Fångarnas kör ur Verdis opera Nabucco dånar i högtalarna. På scenen står tre skärmar med persienner. De används för projektioner. Rekvisitan är två stolar, ett bildspel och en blond peruk. Fia-Stina Sandlund är klädd i grått, bär gummistövlar och är utrustad med mikrofon. Hon talar med lugn röst och har ett avmätt, kontrollerat rörelsemönster.

Tre möten
Hon återger och kommenterar sina möten med tre personer. Det handlar också om henne själv. Avsikten är utforska vilka roller hon och de hon möter spelar i relation till varandra.
Det första mötet är med Moderna museets chef Lars Nitve som motvilligt ställer upp på en bandad intervju. Det kommer fram att arvodet för en konstnär som visar ett verk på Moderna kan ligga på 1 500 kronor medan Nitve har en månadslön på över 80 000 kronor. Han var fnl-aktivist på 1970-talet.
Det andra mötet handlar om när Fia-Stina Sandlund var bisittare till Pontus Enhörning i ett radioprogram i P3. Ett leopardmönster projiceras på en av persiennerna och citat ur programmet spelas upp. Enligt programinstruktionerna skulle hon vara sig själv, men när hon är för mycket sig själv bryter hon mot oskrivna regler och blir av med jobbet.
Det är obegripligt varför hon överhuvudtaget intresserar sig för Pontus Enhörnings värld av halvkändisar och krogmänniskor från Stureplan. Med minsta kunskap om hur mediabranschen fungerar är händelseutvecklingen förutsägbar.

Planerar aktion
Det tredje mötet utspelar sig i Köpenhamn. Konstnären berättar om sitt möte med en fredsaktivist som hamrat sönder ett stridsflygplan i England och under svåra umbäranden jagats av polisen runt om i Europa. Fia-Stina Sandlund och fredsaktivisten planerar en aktion ihop men när den ska utföras kommer inte aktivisten för hon sitter i fängelse. Därav Fångarnas kör. Berättelsen kan tolkas som att konstnären gör någon sorts självkritik för att hon svikit sina ideal och inte offrar sig i den fredsaktivistiska kampen. Personligen är jag allergisk mot alla sorters ideella rörelser som kräver att människor ska offra sig i kampen och har svårt att hålla med.
Karin Kämsby